En dag vid en plan

På buddying yeast day var jag som sagt på footy, det vill säga Australian rules football som är lite som en blandling mellan rugby och fotboll med en massa komplicerade regler. Ursprungligen från Victoria (staten där Melbourne ligger), och fortfarande mest populär här vilket innebär att ugefär 80% av lagen kommer från Melbourne.

Genom skolan fick vi gratisbiljetter och tog oss till den stora arenan, MCG. Över planen cirkulerade en stor mängd måsar som inte brydde sig nämnvärt om när 50 000 människor skanderar eller klappar händerna samtidigt.
Av La Trobes representanter fick vi dessutom fula kepsar och halsstukar ( som är av syntetmaterial men har en Cashmere feel, vilket verkar vara den främsta egenskapen som tillverkarna vill framhålla). Jag undar faktiskt vad La Trobes reklamavdelning, om de faktiskt har en tänker. Jag har nu mera tre fula väskor, en halsstuk och en keps med universitetets logga. Jag kommer nog inte ha på mig dem hemma.

Footy är i vilket fall ganska roligt att titta på, eller ja förvånansvärt roligt för att vara sport i alla fall.

Här hälsas alla internationella studenter välkomna, precis innan lagen sprang ut på planen.

Här är en av många måsar på planen.

Här kan man också se halsstukarna och kepsarna. Som sagt hur tänkte de här?

Budding yeast day!

På årsdagen av den kompletta sekvenseringen Saccharomyces cerevisiae genomet har jag varit och tittat på footy och druckit öl, mer om det imorgon när jag har orkat lägga in bilderna. Såhär fjorton år efter att Mailet skickades ut så kan jag bara kontatera att samhällsvetare (även de som gillar öl) inte alls är lika intresserade av att uppmärksamma händelsen som biologer är.
Happy Yeaster!

I can't say that you are pretty, that would make me a liar

Eftersom jag har varit ganska så mycket i skolan på sista tiden så tänkte jag att vi skulle titta på lite bilder på hur det ser ut på campuset. Det blir ju roligare för er än för mig som ser det varje dag.

La Trobes campus i Bundoora byggdes på 60-talet. Det var lite ont om pengar och det byggdes ute i obyggden, i bushen rent av. Campuset ligger fortfarande långt från centrum men på den gamla goda tiden kunde man tydligen i princip bara träffa på får i närområdet. Återigen pengaproblemet, det fanns helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att bygga ett snyggt universitet. Istället kom någon på att ge arkitekten/planritaren instruktionen att bygga så billigt som möjligt och få det att smälta in i bushen så mycket som möjligt. Det lyckades ganska bra, alla byggnader är grå-bruna och smälter på ett ganska subtilt sätt in i jorden det får en också att tänka på miljonprogrammet men det är ju en annan sak. Dock finns fina växter och parker och mycket mer färgglada fålar än hemma. Jag fokuserar på det, det är ju faktiskt väldigt härligt att kunna ligga ute på en gräsmatta under ett träd och läsa mellan lektionerna.

Och såhär ser det ut på kvällen, något som jag inte upplever så ofta.
Eftersom det faktiskt är ganska deperimerande inomhusmiljöer (även om det är farcshinerande att man kan samla så många osmickrande och tråkiga färger på ett och samma ställe) så blev det bara bilder från utsidan. Det är nog egentligen lika bra. Yta är ju ändå allt som räknas.

Let's Go Away For Awhile

Andra dagen vaknade vi tidigt tidigt, och fick arga tillsägelser från tältet bredvid att vi skulle vara tystare. Men vi ville ju bara se soluppgången vid havet. På väg dit träffade vi på en koala som var ute och promenerade på vägen, den är antagligen halvt förblindad av alla fotoblixtar nu.

Frukost vid havet där det tyvärr var ganska så molnigt, lite kallt och ganska många getingar men det var fint i alla fall.

Sedan fanns det också mycket imponerande brunalger på stranden (getingarna flockades runt dem).Vi spanade lite mer på koalor, fast de som faktiskt bodde i träd den här gången, dessvärre är bliderna ganska dåliga men ni får tro mig på mitt ord när jag säger att de såg väldigt söta och ganska uttråkade ut. Så tittade vi på några fler vattenfall och sedan bestämde sig batteriet i min kamera för att inte fungera mer, fast det fanns även en andra halva av dag två och en dag tre men de finns inte på bild (eventuellt har de alltså inte hänt).
Här är förresten Lisa som visade sig vara en klar tillgång som resesällskap, särskillt när hon började spontan förolämpa folk (tyskarna). Det är alltid roligt.

Your so beautiful

Tidigt (eller så var i alla fall meningen från början) i måndags morse vände jag Melbourne ryggen och åkte öster ut. Närmare bestämt till vägen som byggdes av arbetslösa soldater efter första världskriget, denna går också under benämningen The great ocean road.

Där gick vi på fina stränder och undersökte havslivet lite. Det bestod av några snäckor, en död pingvin och en halft uttorkad bläckfisk som vi försökte rädda. Det gick för övrigt ganska dåligt.

Spanade på surfare på Bells beach där det hölls surfingtävlingar så att man inte kunde komma ner till stranden utan att köpa dyra biljetter.

Sedan kom vi till en fyr, där det ju som sig bör fanns lokalbefolkning på plats i som synes välanpassade kläder. De stog och pratade om den gamla fyrvaktens ganska trassliga familjehistoria. Mycket bråk mellan honom och hans bror, otrohetsaffärer och rent utav hat.

Sedan badade vi och hade pickninck nära stranden. Det här är mina nya tyska vänner Steffen och Conni som var med på resan.

Vi tittade också på vattenfall i en skog som luktade otroligt gott och passade på att ta bilder på hela sällskapet. När vi var färdiga där började det mörkna. Vi ägnade kanske en timme åt att köra runt på dåliga grusvägar i skogen och leta efter campingplatsen medan det blev mörkare och mörkare och det kändes lite som början av en skräckfilm hela tiden. Men vi kom fram och tältade under en fantastisk stjärnhimmel.

Och det var den första dagen.