På sistonde...

Har jag hängt på stränder med Therese och badat bland maneter och andra havslevande organismer.

Firat Hanne som fyllde 23 genom att besöka en resturang där det fanns ett självlysnade lamm på en av väggarna (ett säkert tecken på att det är bra som vi ju alla vet) och ett besök på party universitetets bar/pub/klubb.

...and the skies, were clear blue skies

Den sista sommarhelgen spenderade jag med att besöka Preston market, se konserter och besöka den finaste stranden hittills. Fruktmarknad på lördagsmorgon (förmiddag med andra ord). På lördagseftermiddagen tog vi tåget mot sydöst. Det vare en mycket lång resa, egentligen bara en timma men det hade absolut kunnat relatera i ändlösa Är vi framme snart? Målet för vår resa var Frankston och någon slags latinamerikansk/sydamerikansk festival/marknad som befann sig där. Den bestod av dansuppträdanden, där deltagarna dansade entusiastiskt snarare än bra, massa pinjatas och en marknadsdel med fina skjortor och västar. I stort var kanske inte festivalen så mycket att hänga i julgranen men bakom marknaden fanns stranden. Med saltlukt, måsar, badande barn och badvakter i roliga mössor.Också konstiga små gelesaker som jag inte har en aning om vad det är, de är i alla fall inte livsfarliga för Hanne trampade på en och hon lever fortfarande.

De studerades i alla fall ganska intensivt medan vi strosade runt.

Bread

Så under veckan har jag också bakat bröd för första gången i det nya landet. Jag tog mig an torrjästen (ska man få tag på riktig färskjäst måsten man tydligen ha kontakterinnom bagarbranchen, något som jag jobbar på)och bestämde mig för att baka börd som till skillnad från det mesta här inte bara bestog av lite vete och luft.

Brödbakandet imponerade i vilket fall på mina huskompisar, det verkar faktiskt som om ingen någonsin har bakat något i det här köket. Are you baking? (något förvirrat men lite glatt överraskat). Så här fint blev det, bilden gör det tyvärr inte rättvisa. Gott var det också.

Det stora ovädret

Så för att inte låta bloggen dö, vilket jag har fått till råd av min fiende så kommer nu ett inlägg till. Som ni måste ha väntat. Målet är ju i vilket fall att skriva en mer intressant blogg än träsktrollets son vilket jag känner att jag har uppnått.

Nu kommer det mer väder! Till följd av den globala uppvärmningen och allmäna miljöförstörelsen (detta är ju bara ett antagande men inte helt orelevant) drabbades Melbourne i helgen av en storm. Mörkt som en regning höstdag i Göteborg och sedan slog regnet och haglet till. Haglen var stora som tugummikulor (dessvärre inte lika färgglada) och gatorna förvandlades på några minuter till små floder. Jag (och samtliga andra i närheten) stog under ett tak och tittade ut på de stackarna som inte hade hunnit in under tak ännu. Massa affärer blev översvämmade och biblioteket där jag gick in för att söka skydd från regnet slängde snart ut oss eftersom det var för mycket vatten på golvet.

Men jag tog mig hem trots en övervämmad tågstation där nedervåningen såg ut som Titanic (precis innan sjunkandet då alla fösöker fly). På kvällen var vi hemma hos Jens och drack öl. Det kan ses som ett firande av vårt överlevande.

Bland kakorna

Efter en ganska så rörig första skolvecka som innehöll kursbyten, schemapusslande och utmaningen att faktiskt hitta till sina lektioner på campus (här vill jag ju hemskt gärna referera till Harry Potter som också hade problem med att hitta under sin första vecka på Hogwards, jag är alltså inte ensam) så är det nu helg.

Eller egentigen var det helg redan igår eftersom jag inte har några lektioner på fredagar. Då tog jag istället tåget in till stan, under vägen satt jag mitt emot en tvååring som pekade ut vart enda träd/bil/hus utanför fönstret under den halvtimmeslånga resan för mig. Jag har varit med om mer givande guidningar.

Bland höghusen och turisterna träffade jag Hanne. Vi letade i dolda secondhandaffärer, spanade på folk och tittade på kläder. Samt åt världens sötaste cupcakes. Det lilla, lilla cupcakes bageriet som bakar små små cupcakes ligger i en liten gränd och har en rosa dörr. Det är nog nästan världens godaste cupcakes också, i alla fall snudd på.

Här ska jag bo!

Efter långvarigt sökande efter någonstans att bo och möten med en rad speciella människor så har jag nu flyttat ni i ett hus. Det mest absurda var nog när tittade på ett rum i en lägenhet som stank av rökelse där det bodde en kedjerökande utmärglad dam vars första fråga till mig var vilket stjärntecken jag var. Jag bestämde mig ganska snabbt för att inte bo där. Men allt detta runtflängande bland hus och lägenheter har gjort mig ganska bra på att orientera mig i Melbourne. An Education så att säga.

Nu bor jag i ett litet gult hus, i ett rum med ett sort fönster och utsikt över en oklipptgräsmatta och en gata med träd tillsammans med Emily och Chanel.

Man får gärna skicka brev till mig:

44. Orrong Avenue

Reservoir VIC 3073

Australia

Det är viktigt att Posten också får något att göra.